bebrika

Jag är trött på patriarkatet

Jag är feminist. En jävligt stor sådan. Jag är feminist, och jag är stolt över det. Jag skäms inte över att kalla mig själv feminist. Vet ni varför? Jo, för att jag är så jävla stolt över att jag är feminist. Jag är riktigt jävla stolt över det, och ingen kommer någonsin kunna övertyga mig om att det är dåligt/fel att vara feminist. Säg vad ni vill om det, men jag kommer alltid kämpa för feminismen.

Det finns många anledningar till varför jag är feminist. Jag är först och främst feminist för att jag är SÅ JÄKLA trött på patriarkatet. Jag är så jäkla trött på att bli diskriminerad pga av att jag är kvinna. Jag är så jävla trött på att vara förtryckt i egenskap av att jag är kvinna. Jag är så trött på patriarkatet, jag är så trött på att det begränsar våra liv, våra val. Jag vill vara med i kampen om att krossa patriarkatet, jag vill vara med i kampen för en värld där förtryck inte existerar, och jag anser att den enda ideologen som har lyckats föra samhället på mer jämställda vägar, och som gör det än idag, är feminismen. Feminister förstår strukturer. De förstår att det inte är jämställt i dagens samhälle, och de förstår att det måste göras någonting åt detta. Jag är feminist för att jag förstår att det finns en patriarkal struktur. Jag förstår att det är kvinnorna som förtrycks, och jag vill vara med i kampen om att störta patriarkatet. Jag är trött på alla normer. Jag är trött på att kvinnobrösten är sexualiserade, jag är trött på att kvinnor ska få skylla sig själva för att de blir våldtagna. Jag är trött på all jäkla slut-shaming, jag är trött på att tjejer ska leva upp till ''tjejrollen'', medan killar ska leva upp till ''killrollen.'' Jag är trött på att mannen ses som den som ska försörja kvinnan. Jag är trött på all vardagssexism, jag är trött på alla sexistiska uttalanden. Jag är trött på att en kvinna, som har samma arbete som en man, lika välutfört, får mindre i lön än mannen, just för att hon är kvinna. Jag är trött på att män ses som individer som är ''mesiga'' om de gråter. Jag är trött på denna skit. Jag är trött på att ses som att snarare ses som ett sexobjekt än som en människa. Jag är trött på all obejktifiering. 

Jag är också riktigt trött på att känna den rädslan och oron att jag kan ju bli våldtagen när som helst. Jag är trött på att våldtäktsmän släpps fria, för att ''det var kvinnan som klädde sig utmanande.'' Jag är trött på ''UTMANANDE'', jag är trött på att vi inte ska kunna klä oss hur vi vill, utan att någon ska slänga en kommentar om att det ser ''billigt'' ut. Jag är trött på att mannen förväntas vara den som ska betala notan, både för mig och han. Jag är riktigt trött på att mannen ses som den som ska försörja kvinnan, jag är så trött på att mannen ses som den som har mer makt och pengar än kvinnan; vilket resulterar till att han är den som ska betala notan. Jag är också trött på att individer ska behöva skämmas över sina kroppar, behöva skämmas för sitt utseende. Jag är trött på att folk ska känna att de ''inte duger'', att de inte är vackra nog. Vad jag också är trött på, är allt snack om att abort inte ska vara lagligt - det är jag riktigt jädra trött på. Jag är trött på att samhället inte tycker att individer ska få bestämma över sina egna kroppar. Det är jag riktigt trött på. Och för att inte tala om att tjejer som har sex med många, ofta ses ner på, medan killar som har sex med många ofta blir hyllade för det. Det finns så mycket jag är trött på, och det faller innanför samma ram; den sexistiska ramen - patriarkatet. Jag är trött på att tonårstjejer uppmanas av sina föräldrar att inte vara ute för sent, inte vara ute när det är mörkt, för att det finns ''skumma typer'', alltså våldtäktsmän. Jag är trött på att en ska behöva säga någonting sådant, så trött, så trött, så trött.

Jag är trött på att allt för många filmer glorifierar den manliga macho-kulturen, våld och kriminalitet. Jag är trött på att ROSA ses som en ''färg för tjejer'', medan BLÅ ses som en ''färg för killar.'' Jag är trött på att vi alla ska bli indelade i fack, fack som begränsar våra liv och val. Och jag är trött på att kvinnor ses som leksaksdockor, dockor som en kan dra och slita i hur mycket en vill. Jag är trött på att kvinnors kompetens, åsikter, strävande och hårde arbete inte värderas lika högt som mäns. JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT DE STEREOTYPA KÖNSROLLERNA STÄNGER BARN KÄNSLOMÄSSIGA OCH INDIVIDUELLA UTVECKLING. Feminismen ger upp, feminismen symboliserar styrka, rättvisa och gemenskap, och jag vill vara delaktig i den kampen. Jag vill vara delaktig i en människorättskamp. Jag är inte feminist för att jag vill att varje dag ska vara en internationell kvinnodag - jag är feminist för att varje dag redan är en internationell mansdag, och det är någonting som måste bekämpas. Jag är trött på att modellagenturer letar modeller utanför anorexiakliniker.

Jag är trött på all sexism. Jag är trött på att bli sedd som en leksak som inte är värd någonting. Jag är trött på att ses som ett sexobjekt. Jag är trött på att vara medveten om att det äckliga patriarkatet existerar. Och det enda som ger mig hopp, det enda som gör så att jag faktiskt TROR att patriarkatet någon gång kan krossas, det är feminismen. 

Feminismen behövs, den är nödvändig. Och det kommer jag stå fast vid, ända tills den dagen då patriarkatet är krossat - då behövs ej feminismen längre. Jag kämpar inte enbart för mig; jag kämpar för ALLA. Det är feministernas förtjänst att det är mer jämställt idag än förr. Så, det ger mig hopp, det gör så att jag tror på att patriarkatet kan krossas - av feministerna.

♥  ♥

Sluta vara så negativa

Oj, det har gått ett bra tag sen jag uppdaterade. Sorry for that. Har bara så mycket annat för mig på sommaren, så glömmer bort bloggen.

Det jag tänker blogga om denna gång, är i alla fall det här om negativ syn till att kunna ändra på världen så att vi uppnår en jämställd värld. För feminister är inte negativa, de är positiva till att kunna uppnå en jämställd värld, vi vet att det KAN gå, men vi måste kämpa och samarbeta. Det kräver tid, men vi är många som vill uppnå en jämställd värld, så varför skulle vi inte kunna det? Blir irriterad när folk är så negativa och säger ''Vi kommer aldrig uppnå en jämställd värld, ingen ide att kämpa för det.'' Det är ju bara så otroligt irriterande att läsa någonting sådant. För det första, så jämför med hur det var förr i tiden. Det är mycket mer jämställt nu än då. Kvinnor har bland annat rösträtt nu, vilket är tack vare feministerna. Det ser mycket ljusare ut nu än förr, och om det inte hade funnits så underbart kloka människor som tog tag i det felaktiga, så hade feminismen aldrig funnits. Vi har kommit rätt långt, så förneka inte det. För det andra, så måste en ju kämpa för det en vill ha/uppnå om en verkligen VILL det. Annars blir det svårt, om en inte kämpar. Det handlar om att samarbeta. Vi kan klara det, TILLSAMMANS. Rättvisan segrar. När folk dock är så negativa som tyvärr tillräckligt många är, då försvårar de kampen för en jämställd värld. Det är ingen ide att säga att det inte är nån ide att kämpa, att vi alltid kommer leva i ett patriarkat, för vi vet mycket väl att det brukar löna sig att kämpa. Vi är många, vi är starka. Vi behöver ingen negativ syn till en jämställd värld - vi behöver en POSITIV syn. Så, sluta vara så himla negativa, tänk istället att det går, för vi har ju faktiskt redan kommit långt. Om inte folk hade varit positiva, så hade aldrig feminismen satts igång. Det gäller att vara positiv, blicka framåt. Vill ni leva i en värld där alla kan bli behandlade med respekt oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning och liknande - då måste ni ju tänka att det GÅR, att vi kan uppnå en sådan värld. Jag vet att vi kan klara detta. Peppa varandra.

 

Upp